Bot mot skrivkramp: Seventh Sanctums slumpgeneratorer

I podcasten The Portfolio Life intervjuades häromdagen författaren Jeff Goins om vilka hans inspirationskällor är. Själva skrivandet föder idéerna, sa Goins i avsnittets slutkläm, och som styrkande exempel använde han Michelangelos berömda citat om hur statyn David kom till:

”Det var lätt. Jag karvade bara bort delarna av stenen som inte var David.”

(Det råder delade meningar om Michelangelo verkligen sa detta – för en uttömmande granskning, se Quote investigator)

Kort sagt: Jeff hackar bara på tills hans David börjar visa sig på sidan. Till skillnad från bilar, kan författare faktiskt köra på tom tank och ändå lyckas få upp farten till slut, för att sedan köra och köra och köra. Om det inte gick, skulle knappast författare som Stephen King, Julia Cameron och Anne Lamott (som ligger bakom underbara hantverksboken Bird by bird) förespråka metoden.  Goins befinner sig alltså i gott sällskap.

Att som vissa böcker framställa det som att det i grunden finns två olika sorters författare – den som planerar och den som improviserar – är dock att hårdra det rejält. Improvisationsskrivande blir trots allt mycket lättare om författaren åtminstone har ett hum om vart berättelsen ska ta vägen, medan en tät skiss utan möjlighet till utvikelse lätt kan döda skrivlusten – och vi vet ju alla hur viktig den är att hålla vid liv!

I en kommentarstråd till Carola Strömstedts skrivblogg förespråkar hon just en sådan blandform. Det blir lättare att arbeta efter en plan, tycker Carola, men vill ändå ge sig själv möjligheten att ”följa kaninspår” – hennes namn för de plötsliga infallen som kan uppstå under skrivandet. Det är ett fint begrepp för fenomenet, för följer man kaninspår, kanske man till sist ramlar i ett hål som likt Alice och slussas till oanade  platser.

Vid de tillfällen då man sitter där framför skärmen utan vare sig en karta eller något kaninspår att följa, kan det emellertid vara nyttigt att stimulera inspirationen med yttre medel. Ett sätt att göra det på redogör jag för nedan.

Seventh Sanctums skrivpromptar

Henrik Fexeus berättar följande anekdot i sin bok Bli kreativ på en timme (Bokförlaget Forum, 2012):

”Jag intervjuade [musikern Johan Kling] för några år sedan och då berättade han att han upplevde ett problem med dagens musikproduktion. I och med den nya tekniken finns precis allt inom räckhåll. Och det är lätt att gå vilse när allt är möjligt. Därför använde han sig systematiskt av slumpmässiga begränsningar för att tvinga fram kreativa lösningar. Till exempel att en viss låt enbart fick spelas in med blå instrument eller ljudkällor. Ville de ha trummor och trummorna inte var blå var de tvungna att slå på något annat blått  som fanns i studion. På så sätt kunde han få fram ljudbilder och nya idéer som vi aldrig hade fått höra annars.”

Hur gör man då som författare för att begränsa sig på samma sätt? Använder enbart blå pennor när novellen ska skrivas? Nä, det vore att göra det lite väl lätt för sig.

Ett populärt sätt för skönlitterära skribenter att minska antalet möjliga fält är istället användandet av så kallade writing prompts; förstameningar eller koncept som vägleder en att skriva en viss sorts berättelse. En väldigt fiffig sajt för sådant, Seventh sanctum, har ett knippe generatorer av alla upptänkliga slag. 

Här är några slumpmässigt genererade story-koncept som jag nyss fick via sidan: 

  1. This is an epic about love. The story is about a rat-catcher, a soldier, a boatman, and a shaman who has a crush on a psychologist. It takes place in a tourist town in South America. The critical element of the story is a misunderstanding. The destruction of a magical artifact plays an important role.
  2. This is a road trip story about tradition and the need of intimacy versus the need for independence. The story is about a chemical engineer who hates animals. It takes place in a magical part of our universe. The story begins with the discovery of a lost item, climaxes with a tragedy, and ends with a sport being played. A temporal paradox plays a major role in the story.
  3. This is a tale about how people are all very different. The story is about a rat-catcher and a philosophical magician. It takes place on an ocean planet in an intergalactic empire. The crux of the story involves a compromise. The internet plays a major part in the story.

I en generator som presenterar mer avskalade förslag fick jag:

  1. The theme of this story: serious comedy. The main characters: unfriendly manager and arrogant accountant. The major event of the story: party.

I generatorn ”envisioner” blev det nog ännu bättre. Eller vad sägs om:

  1. A fusion of the story of Rapunzel and the legend of Hiawatha.
  2. The story of Rapunzel envisioned as a high-school comedy tale.
  3. The story of Jack and the Beanstalk being about a group of vampires.
  4. The legend of the Golem envisioned as a mockumentary tale.

Och ett klick på Seventh Sanctums what if-inator gav bland annat det här:

Tänk om …

  1. …Jack the Ripper was responsible for computer games?
  2. …Marquis De Sade was connected to Cleopatra by a magical artifact?
  3. …Teddy Roosevelt was killed by Saint Francis?
  4. …the American Revolution involved necromancers?
  5. …the Renaissance happened after the inventon of the Compact Disc?

Som ni märker finns det goda möjligheter att genom Seventh Sanctum rucka på skrivkrampen och få uppslag till allehanda berättelser, samt övningsuppgifter till era skrivcirklar och dylikt. 

Efter att ni har avverkat skrivavdelningen på sajten, kan ni gå vidare med andra generatorer som finns där – till exempel den för fantasyraser, maträttsgeneratorn, eller de slumpmässigt generade superhjältenamnen. Förslagen kan ibland bli riktigt dråpliga – och ni vet ju att också goda skratt kan ha undergörande verkan för inspirationen.

Berätta gärna vilka roliga förslag ni fick under ert besök på sidan och om ni blev inspirerade!


Läs även andra bloggares tankar om , , , , , och .

Annonser

Sunda och mindre sunda skrivprocesser

I en kommentar till Vimmelmamman Lotta Grays blogg erinrade jag mig Stephen Kings arbetsgång, som han nämner i sin (fantastiska) handbok Att skriva: En hantverkares memoarer.

Den monstruöst produktive bestsellerförfattaren King hamrar varje dag ut 2 000 ord, och det med hårdrock spelande på extremt hög volym i bakgrunden. Musiken, berättar han, är ett sätt att stänga ute omvärlden – en metod som han säkert upptäckte när han skrev sin debutroman Carrie till torktumlarnas stånk och dån på den lokala tvätterian. 

Andra författare som skriver till musik gör spellistor med låtar som passar stämningsläget i den scen som de ska ägna arbetssessionen åt, och svenske författaren Andreas Roman menade i sin romanskola (ordvitsen avsiktlig), som förut gick att hitta i pdf-format på hans webbsida, att en författare borde skapa hela soundtracks till sina projekt som den sedan konstant kan lyssna på under den kreativa processen.

Ett roligt råd tycker jag, även om jag själv inte klarar av att ha låtar med sång i hörlurarna när jag skriver; det blir för distraherande. Istället har jag min instrumentala Spotify-spellista för att skärma av. Soundtracket sparar jag till lägenhetsstäd, fönsterputsning, hundpromenader och spårvagnsresor. 

Hur som helst:

Vimmelmammans inlägg fick mig i alla fall att fundera lite över skrivprocesser; ett ämne som alltid är roligt att läsa om för den som själv skapar. 

Ta till exempel Thomas Wolfe, en amerikansk romanförfattare som avled redan vid 38 års ålder efter att ha drabbats av lunginflammation, men som under sin korta tid på jorden hann publicera fyra (långa!) romaner, en hel del pjäser, samt vagnslaster med noveller.

I ett brev till sin förläggare 1930 berättar Wolfe om en vistelse på ett hotell, där han slitit i en timme för att kunna få ner ord på pappret. Till sist gav han upp, klädde av sig och gjorde sig redo att sova … bara för att ögonblicket senare sprinta tillbaka till skrivmaskinen. Han skrev sedan hela natten i feberaktig inspiration.

När han försökte förstå vad som hade hänt, mindes författaren att han stått vid fönstret alldeles innan han skulle krypa ner i sängen. Där hade han tankspritt smekt sitt könsorgan. Den ”trygga manlighetskänslan” som det här gav honom, menade Wolfe måste vara anledningen till att tröttheten försvunnit och att han landat i ett så gynnsamt kreativt rus.

Filosofen Sören Kierkegaards taktik var mer kemisk än kroppslig. Efter en lång promenad brukade han fylla en kaffekopp med så mycket socker att pulverberget reste sig över kanten. Sedan hällde han kaffe över hälsofaran, blandade allt till en brun, sirapsliknande sörja, och halsade brygden. Ett ögonvittne berättar att han efter den här dagliga ritualen var darrig i hela kroppen – men också produktiv.

Benjamin Franklin, uppfinnaren och författaren, hade en favoritritual som han genomförde dagligen för att hålla sig energisk. Eftersom han ansåg att isvattenbad, en av 1700-talets stora flugor, var för extremt för honom, ägnade han sig åt ”luftbad”.

Det gick ut på att han mellan 30 minuter och en timme varje morgon satt på en stol i sin kammare, helt näck, och lät sig omslutas av kylig morgonluft medan han skrev eller läste. Detta fick honom att känna sig upplivad, kraftfull, och upp till brädden laddad med inspiration.

Vad kan dessa inblickar lära oss? 

Eftersom jag personligen inte är sugen på att testa någon av metoderna, får läxan bli att skapandeprocessen ser olika ut för oss alla. Til syvende og sidst handlar det ju faktiskt bara om en enda sak: Att få ur sig orden.

Känns Stephen Kings skrivschema på 2 000 ord (eller de 1 000 ord som han är ”snäll” nog att ge läsarna i läxa) för överväldigande, kan man finna tröst i att Hemingway skrev 500 ord om dagen, eller i att skrivcoachen/indieförfattaren Monica Leonelle förespråkar små skrivsprintar à åtta minuter stöten. Enligt ett vida spritt skämt var James Joyce väldigt produktiv om han en dag skrev sju ord, men då uppstod å andra sidan ångesten över i vilken ordning de skulle komma.

Whatever works, works. Skippa metoder som får dig att tappa livskraft, energi och skrivlust – anamma dem som håller dig nyfiken och glad. 

Vill du läsa mer om olika författares skrivprocesser, både sanslösa och inspirerande sådana? Då kan jag rekommendera boken Daily Rituals: How artists work av Mason Currey; en rolig läsupplevelse som får dig att fundera på vilka metoder som du själv skulle kunna använda för att maxa din produktivitet. Myten om den gudabenådade författaren som häller ur sig blivande klassiker varje dag utan vare sig möda eller stress, tja … låt oss bara säga att boken ger dig några extra vagnslaster salt att smaka av den med.

Finns både digitalt och papriellt hos Amazon,  Bokus och Adlibris, samt att låna på somliga svenska bibliotek.


Läs även andra bloggares tankar om , , , , och .