Heltidsjobbet

I går var det alltså duschdag! Och i dag också, för kring midnatt hämndbajsade Hilda över hela arbetsrumsgolvet. Jag har använt diskborste, skrubbsvamp, allrengöringsmedel, klorin och badrumscleaner (till de enorma och intorkade högarna, inte på hunden). Detta är mitt ’nam.

Summa summarum har det inte blivit särskilt mycket skrivande den här förmiddagen.


Läs även andra bloggares tankar om , , och/eller .

Annonser

Vår bortskämda lurvboll

Churchill talade om depressionen som sin svarta hund. Själv skulle jag aldrig kunna använda den bilden. Hundar är ju vandrande och lurviga antidepp-piller.

Titta bara på min Hilda:

Enlight5

Här är hon just efter en dusch.

Hur slö Hilda än kan vara under dagen (hundar tar efter sina hussar, som ni vet), blir hon alltid som skjuten ur en kanon när jag väl tar upp henne ur badkaret. Då ska hon skaka vattnet ur pälsen så nära vår tvättställning som möjligt, kanske för att hämnas en smula, vad vet jag, och valpaktigt busa med sina leksaker, nafsa oss i byxknäna, rusa in i precis varje rum och ut igen.

Pur glädje över att slippa badrummet eller ett medfött knep att påskynda torkningen? Troligen det förstnämnda. Vad som än fanns kvar av hennes instinkter när jag och min hustru adopterade henne för sju år sedan är omintetgjort nu; hon är en lika bortklemad soffpotatis som vi.

Eftersom tallrikar med torrfoder och vatten inte finns naturligt i de västgötska skogarna, skulle hunn’ nog avlida illa kvickt om hon hamnade så mycket som en mil från vår lägenhet.

Tibets vildmarker har nog i och för sig aldrig varit fyllda av otämjda shih tzus som rår över sig själva och jagar i flock. Så kanske är vår skuld begränsad.


Läs även andra bloggares tankar om , , och/eller .

Bröllopsdagen

Det är omöjligt att avgöra på våra ungdomliga plyten – om man inte snappar upp blickarna som numera är döda som gråsten, vill säga – men vi har faktiskt varit gifta i tio år! I går firade vi bröllopsdagen på Arkens spa här i Göteborg; mitt livs första spavistelse, och jag gillade i princip allt, från ångbastun till ljusterapin. När vi kom till själva spat från vårt hotellrum i samma byggnad bannade jag visserligen mig själv en kort stund för att inte ha tagit med min bok (tänk att läsa i en av deras varmstensbäddar!), för det fick man tydligen göra, men sällskapet var fint nog för att jag snart skulle glömma den lillgrämelsen.

Mörbultad av bubbelpoolen och vimsig av gårdagens champagne kunde det lätt ha blivit så att jag inte fått något arbete gjort i dag. Men! Med min nya arbetsrutin, där jag ägnar minst en pomodoro (25 minuter, se min bloggpost om metoden här) åt varje viktigt moment dagligen, hur opeppad jag än är, lyckades jag ändå ha en produktiv förmiddag med skrivande, research, språkstudier och nöjesläsning.

Det har visat sig vara en gynnsam inställning till arbetet. 25 minuter kanske inte verkar mycket, men lägger man ihop alla dessa småblock efter en vecka, en månad, ett halvår, så blir det till sist en ansenlig massa tid som har ägnats åt uppgifterna. Man lurar på så vis sin inre Mårten Gås – och den latmasken drar jag gärna vid näsan lite oftare.


Läs även andra bloggares tankar om , , , , , , , , och .